happ happ happ..
 då var det dax igen. eller nej, nu är det nog.
 nu sätter jag ner min fot och du finns inte i mitt liv, har sagt det förut, men nu är det på riktigt och jag är värd så jävla mkt mer.
Man kan inte lite på någon man. inte en enda jävla karl i hela världen


.


är så förkyld och full med snor i hjärnan att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
är lite förvirrad i huvet också, eller jagvet fan inte om jag är det, alla frågar jämt hur är det med dig, hur lever livet, och jag känner bara, det är precis som igår när du frågade.
och jag har inte blivit sötare sen sist vi sågs och du sa det.
och jag kan inte sakna någon när jag fortfarande är med den personen.
träfade två vänner tidigare ikväll och dom tyckte att det var gulligt sagt.
jag tycker mest att det är irriterande.. varför vet jag inte, klarar jag inte av att ha dig så nära in på mig? jag fattar inte grejjen med mig, är du för mjäkig? är jag för bossig? jag tycker att jag inte är en boss längre, jag försöker leva mitt liv, och att du ska vara en del av mitt liv inte vara mitt liv, inte just nu, det är så mkt annat som måste komma före.

jag tycker det duger som det är just nu, jag vill inte vara för bunden..men ändå veta att du finns där.
det kanske inte är det snällaste man kan säga eller tycka eller tänka, men så är det just nu. och jag skriver väl mest av mig här för att komma på vad det är jag vill, och komma underfund med vad jag egentligen känner för det släpper på ett så underbart sätt när man väl börjar skriva, så jag skriver enbart för mig själv och för ingen förväntar mig inga kommentarer om vem det handlar om eller varför jag tycker såhär, läs och sen läs en annan blogg! inte mer med det=)






Fotografierna är tagna utav mig, och enbart mig. ta egna om du vill ha, men ge fan i mina
allting kan verkligen hända... ja tamejfan. ALLTING