Att man kan ha så mycket tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet... Vad händer om det blir såhär, eller om det blir tvärt om, är det här påväg till att bli något bra? Att jag själv inte kan styra situationen mer än vad som redan är, det gör mig lite frustrerad, men det kanske är meningen?
Man ska väl alltid ta lärdom utav det dom läggs fram till dig i ditt liv, allting som man stöter på.
Jag hoppas bara att du förstår mig även om jag inte säger precis allt, fast återigen så kan ingen jävla människa läsa någon annans tankar, så om jag inte kan läsa dina, hur fan ska du då kunna läsa mina och förstå mig utan att jag berättar och förklarar...
Ibland blir så trött på fega mig, rädd för att jag inte kommer palla med vad som komma skall, så jävla trött på mig, och lite på att du inte heller inte frågar, inte frågar någonting alls.
Jag vill verkligen inte tappa bort dig nu när jag hittat dig, vill ju så jävla mycket, men är rädd att det här kommer spricka innan det ens har hunnit börja...
Kommentera